Någon gång under hösten 1979 bestämde sig mig farsa för att köpa en video till hushållet. Det lästes och kryssades för i elektroniktidningar och strävan till att finna det rätta systemet låg i luften. Så en dag kom han hem efter jobbet med en stor kartong från Tv Stereo Experten. Video-Janne hade övertalat honom att köpa en Beta Max av märket Fisher modell VBS 7000, pris 3995 svenska riskdaler. Idag motsvara det 11109 spänn. Denna 20 kilo tunga godisburk med elektronik blev familjens nya medlem. Gissa om jag blev glad, jag hade fått mig en kompis. Nu spelades det in det ena med det andra och video rullade för fullt under kvällar, nätter och helger. Många av de inspelningarna jag väldigt gärna skulle vilja äga idag gick förlorade för nya program och filmer då vi återanvände banden på den tiden. Den 18 februari så bandade vi satirserien Nybäddat med Peter Flack och Birgitta Götestam och den skulle jag gärna se igen. Etiketten där det står namnet Nybäddat finns fortfarande kvar på Beta Max bandet av märket Fisher. Glosögda satt vi och stirrade på Åke Wihlney den 17 oktober 1981 då fönstret mot tv-världen öppnades i programmet Fönster mot TV-världen. Han visade snuttar ur tokiga japanska shower och amerikanska serier, detta var en inblick i framtiden. Vi var matade av DDR Sveriges program som Barnjournalen, Urcellen Ellen, den otroligt usla clownen Mannen och hans banan noja. Här fick vi se vad som folk på andra sidan världen satt och såg medan vi monotomt stirrade på Kafé 18 med Agneta Bolme eller häpnades när Uffe Adelsohns dansade i bastkjol.
Under många lördagar så satt hela familjen samlad, morsan och farsan med kex och mögelost, jag med en cider och en OLW påse med gräslökschips. Det var Razzel som tog våran kväll i besittning, dessa roliga sketcher, Svarte Orm och alla de andra godisbitarna vi blev bjudna på genom den flimrande 50 hertz rutan. Razzel, svartvinbärs cider med skruvkork och chips som smälte på tungan, det är härliga minnen från min barndom.
Så en afton 1982 så stod han där igen, farsan, återigen med ett stort paket. Denna gång hade han lånat en VHS maskin av Video-Janne, en frontmatad Sharp. Vi hade videon under en vecka och farsan återställde den men så på fredagen, tror jag, så blev det affär och ytterligare en familjemedlem introducerades. Den var lite speciell, denna frontmatade hi-tech pryl. Det var väldigt vanligt att videoapparaterna var toppmatade och denna modell var en av de få på marknaden som hade en smal, snygg lucka på fronten. En lite skum detalj var insättningen av bandet, man skulle först trycka på eject så luckan öppnades. Nu kunde vi kopiera film utan morbror Jerry men som vanligt hamnade filmerna på det ”gamla” Beta systemet.
Under en period fick vi låna min farsas kompis Kents video. Kent bodde med sin mor Altea i en liten lägenhet men på sommaren reste dem till ”riset”, som låg mot Norsjö, där hade dem ett hus, troligtvis ett hemman. När vi hälsade på dem där så sparkade jag fotboll eller så stod jag fotomodell mot vår PV med den gula plastbollen medtagen hemifrån.
Kent hade en video av märket Thorn med trådfjärr som nu stod placerad på den vita hemmabyggda stereobänk som låg bakom den röda soffan i vardagsrummet. Farsan skulle antagligen kopiera vuxenfilm till honom. De hyrde filmer från ett litet skumt bolag som hette H.B Trading och dessa kom packade i en liten låda. Ibland så var det inte bara snuskrullar som kom utan obskura titlar som This is America där man fick se vad galna amerikanare gjorde. En del visade familjen som grävde mask i trädgården och serverade de krälande som liven i salladen vid middagsbordet. Något annat företag sålde ut stekta videoband, taper där hyrfilmen blivit avmagnetiserad. Dessa band var relativt billiga och således köptes en bunt. Det var lilla julafton när banden kom med posten och man kunde urskilja vad som tidigare hade varit inspelat bakom den vita etiketten som dolde originalet.
Lilla julafton var det också när min farsa tog med mig till någon av de videobutiker som då fanns. De var Video Star i Kåge, Video Life, Video Line, Ljud & Tv Center och inte minst Tv Stereo Experten i Skellefteå, ägd av inte mindre än Video-Janne himself. Denna Janne hade en kumpan vid namn Bill som var iklädd spetsiga myggjagare. Inne på Video-Jannes kontor så fanns en hylla med många filmer från bolaget VTC som än idag är en av mina favoriter av videobolag. De var numrerade på ryggsidan med nummer från en Dymo märkmaskin och ett Tv Stereo Experten klisterlapp på baksidan. Här fanns guldklimpar som The Man From Button Willow, Spiken i Botten Dodo, Träskmannen och Evil in the Deep. Det var något speciellt att låna film av Janne, man kände sig utvald. Sitta i stolen bredvid det stora skrivbordet där det låg fimpar av Prince, videokataloger, en och annan trasig fjärrkontroll eller några tv-komponenter. Jag har två mustaschprydda män att tacka för mitt videointresse, farsan och Video-Janne, även den coola Bill får vara med på ett hörn.
En annan skön typ som hyrde ut filmer var Ardent Bergmark och den lilla skumma affären Ljud & Tv Center som låg ett stenkast från Video-Jannes krypta. Ardent liknade Cornelis Vreeswijk men med glasögon. Jag minns att jag såg den totalförbjudna filmen Zombie på bolaget VTC i en av hyllorna. Han hyrde även ut filmer under bordet och det kunde var Kalle Anka på ett VHS band med stora rullar eller den tjeckiska tecknade filmen Haren och Vargen
2 kommentarer:
Gode gud vilken nostalgitripp det blir för mig när jag läser det där... mitt starkaste minne är alla videokataloger jag lyckades samla på mig... Hemfilm, transworld, etc... där satt man hemma på pojkrummet och lusläste skräckavdelningen och tyckte att de där filmerna måste ju vara så jäkla läskiga... Jag kommer till och med ihåg att det var ett flertal godzillafilmer som såg synnerligen otäcka ut.
Tyvärr så tror jag inte att jag har kvar några av dem... *snyft*
Fantastiskt inlägg! Jag är minst av allt någon nostalgiker, men visst minns jag delar av detta - med både nöje och ångest :)
Skicka en kommentar