Videons vara och icke vara

Någon gång under hösten 1979 bestämde sig min farsa för att köpa en video till hushållet. Det lästes och kryssades för i elektroniktidningar och strävan till att finna det rätta systemet låg i luften. Så en dag kom han hem efter jobbet med en stor kartong från Tv Stereo Experten. Video-Janne hade övertalat honom att köpa en Beta Max av märket Fisher modell VBS 7000, pris 3995 svenska riksdaler. Idag motsvara det 11109 spänn.

Denna 20 kilo tunga godisburk med elektronik blev familjens nya medlem. Gissa om jag blev glad, jag hade fått mig en kompis. Nu spelades det in det ena med det andra och video rullade för fullt under kvällar, nätter och helger. Många av de inspelningarna jag väldigt gärna skulle vilja äga idag gick förlorade för nya prgram och filmer då vi återanvände banden på den tiden. Den 18 februari så bandade vi satirserien Nybäddat med Peter Flack och Birgitta Götestam och den skulle jag gärna se igen. Etiketten där det står namnet Nybäddat finns fortfarande kvar på Beta Max bandet av märket Fisher. Glosögda satt vi och stirrade på Åke Wihlney den 17 oktober 1981 då fönstret mot tv-världen öppnades i programmet Fönster mot TV-världen. Han visade snuttar ur tokiga japanska shower och amerikanska serier, detta var en inblick i framtiden. Vi var matade av DDR Sveriges program som Barnjournalen, Urcellen Ellen, den otroligt usla Clownen Manne och hans banan noja. Här fick vi se vad som folk på andra sidan världen satt och såg medan vi monotomt stirrade på Kafé 18 med Agneta Bolme eller häpnades när Uffe Adelsohns dansade i bastkjol.

Under många lördagar så satt hela familjen samlad, morsan och farsan med kex och mögelost, jag med en cider och en OLW påse med gräslökschips. Det var Razzel som tog våran kväll i besittning, dessa roliga sketcher, Svarte Orm och alla de andra godisbitarna vi blev bjudna på genom den flimrande 50 hertz rutan. Razzel, svartvinbärs cider med skruvkork och chips som smälte på tungan, det är härliga minnen från min barndom.

Så en afton 1982 så stod han där igen, farsan, återigen med ett stort paket. Denna gång hade han lånat en VHS maskin av Video-Janne, en frontmatad Sharp. Vi hade videon under en vecka och farsan återställde den men så på fredagen, tror jag, så blev det affär och ytterligare en familjemedlem introducerades. Den var lite speciell, denna frontmatade hi-tech pryl. Det var väldigt vanligt att videoapparaterna var toppmatade och denna modell var en av de få på marknaden som hade en smal, snygg lucka på fronten. En lite skum detalj var insättningen av bandet, man skulle först trycka på eject så luckan öppnades. Nu kunde vi kopiera film utan morbror Jerry men som vanligt hamnade filmerna på det ”gamla” Beta systemet.

Under en period fick vi låna min farsas kompis Kents video. Kent bodde med sin mor Altea i en liten lägenhet men på sommaren reste dem till ”Riset”, som låg mot Norsjö, där hade dem ett hus, troligtvis ett hemman. När vi hälsade på dem där så sparkade jag fotboll eller så stod jag fotomodell mot vår PV med den gula plastbollen medtagen hemifrån.

Kent hade en video av märket Thorn med trådfjärr som nu stod placerad på den vita hemmabyggda stereobänk som låg bakom den röda soffan i vardagsrummet. Farsan skulle antagligen kopiera vuxenfilm till honom. De hyrde filmer från ett litet skumt bolag som hette H.B Trading och dessa kom packade i en liten låda. Ibland så var det inte bara snuskrullar som kom utan obskura titlar som This is America där man fick se vad galna amerikanare gjorde. En del visade familjen som grävde mask i trädgården och serverade de krälande som liven i salladen vid middagsbordet. Något annat företag sålde ut stekta videoband, taper där hyrfilmen blivit avmagnetiserad. Dessa band var relativt billiga och således köptes en bunt. Det var lilla julafton när banden kom med posten och man kunde urskilja vad som tidigare hade varit inspelat bakom den vita etiketten som dolde originalet.

Lilla julafton var det också när min farsa tog med mig till någon av de videobutiker som då fanns. De var Video Star i Kåge, Video Life, Video Line, Ljud & Tv Center och inte minst Tv Stereo Experten i Skellefteå, ägd av inte mindre än Video-Janne himself. Denna Janne hade en kumpan vid namn Bill som var iklädd spetsiga myggjagare. Inne på Video-Jannes kontor så fanns en hylla med många filmer från bolaget VTC som än idag är en av mina favoriter av videobolag. De var numrerade på ryggsidan med nummer från en Dymo märkmaskin och en Tv Stereo Experten klisterlapp på baksidan. Här fanns guldklimpar som The Man From Button Willow, Spiken i Botten Dodo (Ein Käfer auf Extratour), Träskmannen och Evil in the Deep. Det var något speciellt att låna film av Janne, man kände sig utvald. Sitta i stolen bredvid det stora skrivbordet där det låg fimpar av Prince, videokataloger, en och annan trasig fjärrkontroll eller några tv-komponenter. Jag har två mustaschprydda män att tacka för mitt videointresse, farsan och Video-Janne, även den coola Bill får vara med på ett hörn.

En annan skön typ som hyrde ut filmer var Ardent Bergmark och den lilla skumma affären Ljud & Tv Center som låg ett stenkast från Video-Jannes krypta. Ardent liknade Cornelis Vreeswijk men med glasögon. Jag minns att jag såg den totalförbjudna filmen Zombie på bolaget VTC i en av hyllorna. Han hyrde även ut filmer under bordet och det kunde var Kalle Anka på ett VHS band med stora rullar eller den tjeckiska tecknade filmen Haren och Vargen (Nu Pogodi).
Om jag inte minns fel så flyttade Ardent till busstationen och öppnade en videobutik där. Där kunde man hyra Fragglarna med de lustiga röda, gula och blå kassetthusen. En del av utbudet från Crown Video hade hamnat på hans hyllor och där minns jag bland annat Return of the Man from UNCLE. och filmen Född Man men det vidriga omslaget där en mans kropp är tudelat och en kvinna kommer upp ur den. Det var tydligen en tidig dokumentär om en man som ville bli kvinna. En gång så vann jag pris i en tävling som Video Line hade. Man skulle kryssa rätt på några frågor och kunde då vinna pris. Jag fick hyra filmen Brisby och NIHM’s hemlighet tecknad av Don Bluth. Denna vältecknade film om en råttmor och sin lunginflammations sjuke son Timothy fick en plats på ett stekt band som tidigare innehållt 70-tals komedin King Frat. Det var nog samma år som jag fick uppleva Muppet skaparen Jim Hensons största och bästa film Den mörka kristallen. Denna rulle trollband mig med den magiska värld denna man skapat, den hamnade på ett Beta band tillslut.

Andra saker som jag vann var en liten spygrön Porsche från Domus leksaksavdelning. Jag hade fått en batteridriven schaktmaskin men tydligen gick den inte på de batterier som vi hade så vi återställde den. Detta måste ha varit vid juletid och någon fjantig ”gissa hur många” tävlingar var uppställda både här och där. Vi fick ett samtal från Domus och de berättade att jag vunnit pris i deras tävling och vi åkte ner till stan då vi ändå skulle återställa denna schaktmaskin. Tankarna svävade att det kunde vara en Game & Watch eller någon cool radiostyrd bil man vunnit. Nä, en liten spygrön Porsche i metall var det stora priset, gissa om jag blev besviken. Denna spygröna tingest gick sitt öde till mötes den sista april då den blev spräng i bitar. Några veckor senare kom ett stort paket från Josefssons med en stor blå radiostyrd jeep, jag hade segrat över små gröna bilar och trilskande sladd-kontrollerade schaktmaskiner.

Cirka sju kilometer från oss låg en liten rolig affär med hantverk av dvärgar. Dessa bröder som drev affären var en tvärhand höga och gjorde alla dessa träprylar som de krängde iväg till rätt bra pris. Man kunde hitta tomtar i flaskor, nyckelskåp och mattpiskor. Det var där jag köpte en rolig filmpryl, en uppdragbar BMX cykel med Elliot och E.T på. Dvärgarna hyrde också ut film, mestadels från Mariann Video. Vid en utförsäljning hos bröderna en skön sommarkväll 1984 så lade jag beslag på två filmer, mysrysaren Barnens Hemlighet (Turn of the Screw 1974) och komedin Savannah Smiles. Det var inte de första hyrfilmerna som jag ägde utan det var två filmer som jag fick av Video-Janne. Dessa två filmer som ledde in mig på min bana som

filmsamlare var The Amazing Dobermans och Angles Brigade, båda från VTC och på Beta Max. Farsan fick även några rullar av Janne och till dessa hörde Jessi’s Girls och Bastards med svensken Bo Svenson. Kalle hade startat videobutik, han hade varit kompis med min morbror Lasse. Farsan slet med mig till denna butik vid namn Knasens Livs och Video där filmer i mängder var uppradade på många hyllor, så många att jag nästan blev lite yr. Här fanns allt från de lite mindre bolagen som inte Video Line och Video Life tog in. De halv tradiga Juno Media med sina blå boxar och obskyra rullar likt Planeternas Krig på Mariann och bolag som jag inte sett sedan dess. En afton så kom Kalle hem till oss med ett jättepaket, han gav det till mig.
I paketet fanns en bunt hyrfilmer, lösa instick, vykort, klistermärken, posters och pins, det var återigen lilla julafton för mig.

Det var ju inte enbart video och tv-spel som intresserade mig utan även utbudet på den statliga televisionen. Bland de tidigare minnena jag har av något tv-program är Urcellen Ellen och en rymdfilm eller serie där besättningen på skeppet tog sig en, för mig idag, en vädersattelit där en man satt död i ett säte. Det andra jag minns var att besättningen satt runt ett bord och det var rätt så gult där inne. Än idag så vet jag inte vad det var för något som etsades fast i mitt minne den kvällen jag fick stanna uppe lite längre än vanligt en kväll i slutet på 70-talet.

Vi har ju även avsnittet Kojor växer inte på träd ur en Sommarlovs morgon under tidigt 80-tal där barn i olika åldrar byggt sig en liten stad av trädhus i skogen. Det fanns bank, post och även matvaruaffär och en alldeles egen rånare. Jag tyckte detta var häftigt så jag och farsan byggde en koja uppe mellan tre telefonstolpar han grävt ner på tomtens utkant. Jag kunde sitta där när det regnade och öppnade den lilla fönsterluckan med en svart plast knopp. Ett fällbart bord fanns även till förfogande. Efter något år så byggde jag en undervåning men den blev inte lika fin.

Det var julen 1983 som kom och ändra mitt sätt att se på vanlig tv. Jag minns inte än idag vad jag fick det året, men jag minns vad jag ville ha. Under jullovet visades den häftigaste serien som jag hittills sett, TV-Piraterna. I en inplastad ”godispåse” som farsan köpt på ICA i Kåge fanns ett klistermärke, ett par 3d glasögon, 3d bilder med någon gris på och lite annat smått och gott. Dessa saker skulle man ha till hands när dessa pirater tog våra tv-apparater i sitt våld. Ted Åström och Mikael Segerström var två av programledarna som guidade oss 70-talister genom en värld av spännande tv. Tv-Piraterna ”tjuvsände” sitt program för första gången på julaftonen och innehöll bland annat en slags bokstavs- och rebustävling med en animerad figur vid namnet Tummen. Med hjälp av brillorna kunde man se en kvinnlig tomte som gick amok på en julgran och ett silverfat med kakor på. Det visades även tecknade filmer av hög kvalitet. 3d filmerna har jag fortfarande bevarade på ett Maxell VHS band. I sista avsnittet på självaste nyårs delades det ut priser till dem som vunnit i tävlingarna. Dessa priser, mina damer och herrar, var inte dåliga. Inte ens tröstpriserna var i närheten av det man själv fick. Det delades ut Intellivision tv-spel, JVC videokameror och massa andra elektriska apparater, jag satt dräglandes framför vår vita Finlux tv. Under samma jul så körde Sveriges Television den klassiska filmen Skräcken i den Svarta Lagunen i 3d.

En annan speciell tv-sändning under tidigt 80-tal som skulle göra avtryck i mitt minne var den gamla svartvita och tintade filmen Tjuven från Bagdad med Douglas Fairbanks. Tintad betyder att filmen var något gulaktig och inte helt svartvit. Denna rulle från 1924 var en såkallad stumfilm och det speciella med just denna tv-sändning var just att Sveriges Radio samsände stereoljudet. Det var bara att starta Tandberg förstärkaren tillsammans med högtalarna som kallades kolboxar med Seas element och njuta till en film med stereo soundtrack.

Som barn gillade jag att se på Jalle, Julle och Hjulius, för tjyvens. Två roliga dockor som åkte runt i en gammal bil och blev bekanta med en robot från yttre rymden. Min morsa tillverkade två dockor till mig, Jalle kom till ur en toalettrulle och fick näsan från en äggkartong medan Julle i grunden var en medicinburk med tejp i olika färger formade som ögon, näsa och mun.

På tal om yttre rymden så kommer det att leda till inre rymden. Nyårsaftonen 1981 så var Kicki och hennes föräldrar bjudna till oss på fest. Som vanligt lekte vi och fastnade till slut framför tv-apparaten två timmar före det nya året skulle invadera oss. Vi såg med blandad skräckförtjusning hur en man på ett bord omgiven av små radargaller fick en ubåt insprutad i blodet. Som zombies satt vi och såg hur denna ubåt med besättning styrde sin väg genom den mänskliga kroppen på ett uppdrag att rädda denna stackars man från något. Denna film låg och gnagde i mitt huvud en längre tid och för några år sedan fick jag veta vad den heter, Den Fantastiska Resan i Människans inre eller originaltiteln Fantastic voyage från 1966. Som vuxen fick jag nöjet att se om filmen, otroligt nog med samma entusiasm och spänning.